HR Zeljka Cernok

Kääntää kielelle: kroatia

Hur jag blev översättare:

Jag pluggade svenska på universitetet i Zagreb som biämne eftersom jag ville lära ett nytt språk bara på skoj, ett språk jag aldrig skulle ha mycket nytta av i livet (då ville jag översätta från engelska). Det var inte mycket jag visste om svensk kultur men ville läsa mer (det fanns inte så mycket översatt från svenska på den tiden) och jag ville klura ut hur Ingmar Bergmans bild av livet i Sverige går ihop med Astrid Lindgrens. I princip visste jag ingenting men tänkte: språket låter så roligt och sen kommer jag också att kunna läsa en helt ny litteratur, vem vet vad de skriver om. Och sen läste jag Jonas Gardells En komikers uppväxt och ville att alla mina vänner skulle läsa den också och började leka med att översätta och här är jag nu med 50+ översatta romaner.

 

Böcker jag skulle vilja översätta / mina favoritöversättningar:

Jag älskar Tove Janssons böcker och ville se vad mer som skrivs i Finland på svenska så när jag blev lite desillusionerad av den svenska litteraturen (deckarvågen), åkte jag till Helsingfors, gick raka vägen till FILI och berättade att jag ingenting visste men ville veta och några dagar senare åkte jag hem med massor av tips, goda råd, väskan fylld med böcker och lite förälskad i staden, atmosfären och alla människor jag träffade. Jag började prata med kroatiska förläggare om finlandssvensk litteratur och så småningom fick jag uppdrag av förlaget Disput att översätta Zinaida Lindéns I väntan på en jordbävning. Sen följde Robert Åsbacka, Kjell Westö, Johanna Holmström och Tove Janssons Sommarboken – och jag hoppas att fortsätta med Muminböckerna, detta var min dröm från tiden när jag började plugga och en av de första böckerna vi läste var Det osynliga barnet.

Jag tycker att finlandssvensk litteratur rymmer en sådan mångfald och spänning, jag upptäcker ständigt nya intressanta författare och böcker. Jag är också mycket förälskad i poesi och där är ju den finlandssvenska litteraturen rena guldgruvan – jag har översatt Claes Andersson, Edith Södergran, Gösta Ågren, Catharina Gripenberg, Sanna Tahvanainen, Matilda Södergran, Ann Helen Attianese m.fl. för kroatiskt kulturradio och olika litterära tidskrifter och bjudit flera poeter till en poesifestival i Kroatien. Det blev så mycket faktiskt, att om man frågar en kroatiskt litteraturälskare om finlandsvensk litteratur är det mycket möjligt att de säger att ”det är dom som skriver poesi”.

 

Finländsk litteratur i Kroatien:

Tyvärr är den finländska litteraturen inte så bra representerad i Kroatien, det blev lite bättre på sistone med Boris Vidovics fina översättningar av Sofi Oksanen och Kari Hotakainen och senast Tuomas Kyrö som var bjuden till en litteraturfestival i Zagreb nyligen och fick samma varma mottagande som Susanne Ringell fått för några år sedan när jag bjöd henne till Festival of the European Short Story. Publiken skrattade ihjäl sig och hojtade och klappade och det blev mycket prat efteråt om varför det inte fanns mer finländsk litteratur översatt till kroatiska. För sån svart humor, ett sånt sätt att presentera mänskligt liv i all sin absurditet och tragikomik – det förstår vi så väl. Jag hoppas det är bara en fråga av tid.

 

Zeljka Cernoks översättningar är listade i vår översättningsdatabas.